Triclosan, som är ett vanligt inslag i personliga hygienprodukter av olika slag, kan reduceras med väl 90 % i konventionella aktivslamanläggningar. Avskiljningen av Triclosan i slamavskiljare behöver längre tid för att nå den nivån; cirka 5 dygn har uppskattats från laboratorieförsök.
Av: Jörgen Hanaeus
Triclosan (TCS) är ett antibakteriellt ämne som bedömts göra mer skada än nytta för människa och miljö och som man önskar avskilja från avloppsvatten vid utsläpp till recipienter. Laboratorieförsök som utförts i Danmark har sökt svar på hur väl Triclosan avskiljs i slamavskiljare. Man fann att avskiljningen väl följde partikelavskiljningen genom sedimentering. En inloppskoncentration av 100 µg/L reducerades med ca 70 % efter ett dygn, men för att nå nära 90 %-nivån krävdes fem dygns hydraulisk uppehållstid. Den långsamma slutfasen tros bero på en långsam diffusion av kvarvarande TCS i vattnet till slampartiklarna.
Avskilt Triclosan hamnar alltså i slamavskiljarslammet. Triclosan är mer fettlöslig än vattenlöslig och kan alltså ackumuleras i näringskedjorna.
Bakgrund
Triclosan är en antibakteriell organisk mikroförening som används i bl a tvål, tandkräm, tvättmedel och deodoranter. Den bedöms utgöra en miljörisk pga bakterieresistens och hormonpåverkan. Vanliga inloppshalter till avloppsverk är 0,5-4,5 µg/L, men högre halter har också rapporterats.
I jord sker en nedbrytning av TCS under aeroba förhållanden (halveringstid ca veckor) medan ämnet bedöms vara persistent under anaeroba förhållanden. Den har större affinitet till organiskt material än till vatten med ett högt log Kow (kring 4) vid neutralt pH. Ämnet har återfunnits hos fiskar, daggmaskar, i bröstmjölk och humanurin. Vattenlevande organismer, t ex vissa alger, har visat sig känsliga för TCS. I år har EU minskat tillåten TCS-halt i munvatten från 0.3 till 0,2 %.
I aktivslamverk nås ofta >90 % avskiljning av triclosan till slammet även om lägre värden har rapporterats. Osäkerhet råder mellan det relativa inflytandet av biologisk nedbrytning resp adsorbtion till partiklar.
Försök
Två typer av laboratorieexperiment genomfördes; det första avsåg att bedöma kinetiken för TCS-adsorbtion till slamavskiljarslam och det andra att se hur slamavskiljaren lyckades avskilja TCS.
Tvåliters glasreaktorer användes och fylldes till en liter. För kinetikförsöken blandades 150 mL slam (från slamavskiljaren till ett enfamiljshus) med 850 mL försedimenterat avloppsvatten (från Frejlev ca 2000 pe, Danmark) och skakades kontinuerligt. Reaktorn fick genomströmmas av kvävgas då man menade att slamavskiljarmiljön är syrefri. Försökstiden var 3h och trippelprov uttogs efter 0, 0,5, 1, 2 och 3 h. Ett prov fick vara obehandlat, ett centrifugerades och ett centrifugerades och filtrerades (0,5 µm, glasfiberfilter).
För funktionsförsöken ansattes samma blandning av slam och avloppsvatten, men ingen skakning utfördes, utan slammet fick sedimentera lugnt. Försökstiden var här 120 h.
Omgivningstemperatur var 26 °C, pH 7-8 och initiellt tillsatt dos Triclosan 100 µg/L.
Triclosanadsorbtion till glasfiberfiltret testades med en dricksvattenlösning med 100 µg/L TCS, varvid 26 % av TCS-halten adsorberades och fick kompenseras.
TCS extraherades ur proverna med toluen och extrakten analyserades med gaskromatograf och masspektrometer.
Resultat
Från kinetikförsöken erhölls TCS-halter för obehandlat prov om 57-183 µg/L. I centrifugerade prover fanns 11-29 µg/L och centrifugerade plus filtrerade prover visade ännu
lägre värden; flera under detektionsgränsen (0,3 µg/L). Man drog slutsatsen att de nu effektivt avlägsnade partiklarna var bärare av Triclosan, mer än 90 %. Effekten var snabb och återfanns redan i nolltidsprovet. Adsorbtionen skedde alltså redan inom den tid det tog att preparera provet.
Funktionsförsöken, där också referensförsök genomförts, gav TCS-halter om ca 25 µg/L efter 1 dygn; en halt som sjönk till nivån 8-9 µg/L efter 5 dygn.
Slutsatser
En Triclosanhalt om 100 µg/L adsorberades snabbt till partiklar på kort tid, minuter, i den simulerade slamavskiljaren i laboratorieskala. För att sedan avskilja partiklarna motsvarande 90 % av Triclosaninnehållet krävdes 5 dygns uppehållstid (sedimentering och troligen viss diffusion).
Övergång till tolkning av fullskala är sedan alltid vansklig. Hydrauliken i slamavskiljare är långt ifrån ideal, t ex, men goda storleksordningar har tagits fram för dessa relativt höga ingångshalter av triclosan.
Källa: Kirjanova, Ala1)1)2) & Nielsen, Asbjörn2). (2014): “Retainment of the antimicrobial agent triclosan in a septic tank”. Water Science &Technology, 76, 4, pp 586-592.
Hela artikeln finns här.
Författarna:
1): Department of Water Management, Faculty of Environmental Engineering, Vilnius Gedimnias Technical University, Sauletekio 11, LT-10223 Vilnius, Lithuania
2) Department of Civil Engineering, Faculty of Enginering and Science, Aalborg University, Sohngaardsholmsvej 57, 9000 Aalborg, Denmark
Korrespondens: ala.kirjanova@vgtu.lt
