En italiensk studie visar att miljöengagemang hos en individ oftast stimulerar till att också snåla på vattenkonsumtionen. Enligt forskarna gäller det dock inte alla typer av miljöengagemang.
Av: Erik Winnfors Wannberg
Vattenbrist är ett fenomen som sprider sig allt längre norrut i Europa. Det konstaterar en grupp italienska forskare vid universitetet i Napoli, som arbetat med frågan om hur ett miljöengagemang hos individen eventuellt stärker benägenheten att också vara sparsam med sin vattenförbrukning.
I en genomgång konstaterar forskarna att beteende runt vattenkonsumtion i första hand rör frågor kring pris, sociodemografiska faktorer, psykologiska faktorer och miljökunskap. I sin studie visar de här forskarna att kunskaperna om miljöfrågor i viss mån går att bryta ned för att hitta vad som triggar en lägre vattenförbrukning.
Undersökningen
Som underlag använder de en faktabas från den italienska motsvarigheten till SCB, Italian Central Statistics Office. De använder en stor hushållsstudie på över 20 000 hushåll som genomfördes 1998. I studien ställdes mängder av frågor om beteenden i hushållen och forskarna har genom den kunnat få svar på sina frågeställningar.
De har brutit ned det miljömässiga engagemanget i egoistiskt respektive altruistiskt. De har också brutit ned miljöengagemanget i fyra kategorier: 1) Föroreningar 2) Klimatförändringar 3) resursöverutnyttjande och 4) Miljöarv, framförallt artutrotning.
Resultat
Genom utvärderingsmodeller hämtade från både psykologi och nationalekonomi så finner forskarna starka samband mellan ett individuellt beteende kring vattenbesparing kopplat till de grupper som angett ett engamang kring föroreningar (1) och klimatförändringar (2). Däremot konsumerar de som angett ett intresse för miljöarv (4) snarare mer vatten än genomsnittet.
Forskarna tolkar det som att om en individ ser mer generella miljöproblem som ett hot både mot hen själv som mot den egna gruppen, så blir de en deltagande part som också sparar vatten hemma medan en individ som drar en liknande slutsats men inte ser något själ att anta att andra skulle spara på vatten, så sparar hen inte på vatten heller.
Forskarna drar också slutsatsen att de individer som tar del av miljöinitiativ, följer miljöfrågor via media och bidrar med pengar vid insamlingar för miljön, också tar ett större ansvar för att spara på vatten.
Slutsatser
Studien verifierar resultat från annan forskning inom området som slår fast att individens förväntan på gruppbeteendet är avgörande för om man är beredd att ändra sitt eget beteende i en mer vattenbesparande riktning.
Underlaget till studien var ovanligt rikt, ofta görs liknande forskning på små respondentgrupper. Här har man tagit ett mycket stort, om än något ålderstiget material, och dragit nya slutsatser ur det.
Källa: M C Aprile, D Fiorillo. Water Conservation Behavior and Environmental Concerns. MPRA Paper No 75065. 15 nov 2016.
