En välbehövlig höjning av VA-taxorna släpar efter i många kommuner. Under 2015 höjs brukningsavgiften för en normalvilla med 3,5 procent, men nästan hälften av landets kommuner har VA-taxor som står still eller sänks. Det visar Svenskt Vattens taxestatistik.
När sammanställningen av de svenska VA-taxorna är klar för året kan Svenskt Vatten visa att taxeutvecklingen skiljer sig mycket över landet. I snitt betalar hushållet i en normalvilla 561 kronor i månaden för vattenförbrukningen (4 öre per liter). Ett lägenhetshushåll betalar bara 355 kronor i månaden (3 öre per liter). I snitt har VA-taxan för en normalvilla höjts 3,5 procent men närmare 40 procent av kommunerna har valt att ha en oförändrad eller sänkt brukningstaxa. Detta trots att det mesta pekar på behov av bättre finansiering av VA-tjänster.
Svenskt Vattens bedömning är att taxorna kommer att behöva höjas i snabbare takt framöver beroende på investeringsbehov och ökande krav på vatten- och avloppstjänster.
– Samtliga kommunala VA-organisationer som inte redan gjort det bör se över sina egna investeringsbehov och nödvändiga åtgärder för att säkra vatten- och avloppstjänsternas verkligt långsiktiga hållbarhet, kommenterar Svenskt Vattens VD Anna Linusson i ett pressmeddelande.
Skillnaderna i VA-taxor är stora i landet. Månadsavgiften för en så kallad normalvilla varierar från 247 till 912 kronor per månad, med snittet 561 kronor. Det är populärt att jämföra olika kommuner men det blir som att jämföra äpplen med päron. En närmare titt i taxestatistiken visar på enkla och konkreta samband mellan VA-avgifter och kommunernas förutsättningar. En avgörande faktor är befolkningstäthet. Av de 25 kommuner med högst taxa har samtliga till exempel färre än 16 000 invånare och/eller så är det en skärgårdskommun som i sin tur ofta kräver speciella lösningar.
Fördelarna med hög befolkningstäthet är stora och tydliga. Kommunerna med lägst brukningstaxa har i många fall bara några enstaka meter ledningsnät per person i snitt, medan högkostnadskommunerna kan ha över 40 meter ledningsnät per invånare i kommunen. Andra faktorer som påverkar är topografi, hur befolkningen är fördelad på tätorter eller byar, hur investeringar under 60- och 70-talen finansierades med mera.
– Taxornas nivåer är olika i olika kommuner beroende på markant skilda förhållanden vad gäller till exempel storlek, avstånd och befolkningstäthet vilket i sin tur påverkar kostnaden för att tillhandahålla vatten- och avloppstjänster, konstaterar Anna Linusson.
Även för anläggningsavgiften, engångskostnaden för ansluta en fastighet till VA-nätet, är skillnaderna i landet stora.
Medelvärdet för en normalvilla är 2015 cirka 122 000 kronor, med en spridning från 20 500-274 000 kronor. Skillnaderna förklaras i huvudsak hur stor del av anslutningskostnaden som respektive kommun väljer att finansiera via de kollektivt inbetalda brukningsavgifterna. Höga anslutningsavgifter förekommer i huvudsak i attraktiva områden där anslutning till VA-nätet innebär en ordentlig stegring av fastighetsvärdet för fastighetsägaren.
Svenskt Vatten pekar på fyra punkter som måste driva VA-taxorna uppåt:
- Idag är en stor del av kommunernas anläggstillgångar för vatten och avlopp (ledningsnät, avloppsreningsverk och dricksvattenverk) avskrivna. När nödvändiga investeringar görs för att förnya denna infrastruktur kommer därför taxan att behöva höjas snabbare och mer under de kommande åren:
- Förnyelsetakten av ledningsnät behöver öka.
- Anpassningen till ett förändrat klimat innebär investeringar i både vattenverk, avloppsreningsverk och ledningsnät.
- Ökande miljökrav.
