Det är större risk för spridning av PFAS i sandig jord, vilket gör grundvattenzoner extra känsliga. Det konstaterar forskare vid SLU och SGI.
Forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet och Statens geotekniska institut har undersökt hur sex ämnen av PFAS binds till olika typer av svenska jordar och vad i marken som styr inbindningen. Resultaten har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Chemosphere.
– Rent generellt kan man säga att en ”riskjord” för spridning av PFAS är en sandig jord med lågt innehåll av organiskt kol och ett högt pH. Det betyder att de förhållanden som normalt råder i grundvattenzonen är speciellt ogynnsamma för fastläggning av PFAS, säger Dan Berggren Kleja, forskare i miljökemi vid Statens geotekniska institut, SGI, i ett pressmeddelande.