I Karlskrona har nyligen två K-märkta brunnsöverbyggnader renoverats genom vattenverkets försorg och med betydande ekonomiskt bidrag ifrån Länsstyrelsen. Den ena byggnaden uppfördes 1795. Den andra 1859. Båda är vackert iögonfallande och med högt historiskt värde. Därutöver utgör dessa byggnader värdefulla symboler för stadens brokiga vattenförsörjningshistoria.
Allt började med ett brev till Karlskrona kommun, Nämnden för Drift och service sommaren 2016, med önskemål om bättre skötsel av de gamla brunnsöverbyggnaderna vid Lyckeby Källa och Brunnshuset på Alamedan. »Kulturhistoriskt värdefulla symbolbyggnader i offentlig regi kan inte lämnas vind för våg utan tillsyn och underhåll«, framhölls. Avsändare av denna skrivelse var ordenssällskapet Pro Lantura, en lika charmig som udda sammanslutning om vilken ska berättas litet mera längre fram. Brevet avslutas med följande: »Vi föreslår också att förvaltning av brunnshuset överlåtes till VA-avdelningen som redan idag på bästa sätt förvaltar byggnader med anknytning till vattenförsörjningen i Karlskrona«.
– Jag fick brevet som remiss att svara på, berättar dåvarande VA-chefen i Karlskrona, Kenneth Johansson. Och visst, varför inte? VA-avdelningen har ansvar för alla andra byggnader som avdelningen på något sätt berörs av. Dessutom har ju kommunens fastighetsavdelning fullt upp med andra, och mera prioriterade åtaganden, har jag förstått, förklarar han.
Så blev det beslutat och från och med första januari 2017 är det alltså VA-avdelningen som förvaltar även dessa två historiska byggnader. Från och med samma datum tillträdde Ola Gren som ny VA-chef i Karlskrona. Han rekryterades internt efter att tidigare bland annat varit huvudansvarig för vattenverkets i Lyckeby genomgripande om- och utbyggnad 2006 – 2011. Tidigare VA-chef Kenneth Johansson är fortfarande anställd men arbetar numera huvudsakligen med särskilda projekt som till exempel detta. Han har ett genuint intresse för historia och är van att förvalta gamla VA-byggnader. Det gäller till exempel vattenverket i Lyckeby, uppfört 1863, och som fortfarande används efter många om- och tillbyggnader samt befintlig vattenreservoar på Tyska Bryggareberget, vilken byggdes 1897. Nu och framöver är det Ola Gren som alltså har huvudansvar även för VA-avdelningens fastigheter.
– Med förvaltningsansvar för byggnader följer naturligtvis vården av dessa, säger Ola Gren. Detta gäller främst för de byggnader vi dagligen använder men även andra med allmänt kulturhistorisk betydelse och som värderas högt av VA-kollektivets medlemmar, menar Ola Gren. Beträffande de senare och nu genomförda upprustningarna av Lyckeby källa och Brunnshuset är det länsstyrelsen som välvilligt svarat för huvuddelen av kostnaderna, vilket vi är tacksamma för, avslutar Ola Gren.
Brunnshuset på gatustråket Alamedan i centrala Karlskrona uppfördes 1859 över en av alla de brunnar som grävdes i slutet av 1600-talet i närmast desperat ansträngning att lösa dricksvattenförsörjningen för befolkningen i den nyanlagda staden. Ett bekymmer som faktiskt fram tills nyligen präglat Karlskrona genom hela dess historia. För så vad det nog, att när kung Karl XI bestämde lokaliseringen av ny stad och örlogsbas var det huvudsakligen militärstrategiska överväganden som avgjorde. Dricksvattenförsörjningen kom i andra hand. Tack vare en bevarad rapport från den danske spionen Jens Sörensen till kung Christian V i Danmark 1686 finns situationen dokumenterad:
»Det är ont om färskvatten då ön överallt mest består av klippor. Där det finns lite jord i hålor och sprickor är vattnet surt, grönt och stinkande. Endast på några platser finns användbart vatten, men brunnarna där sätter ägarna lås för«.
Brunnshuset byggdes som ett förskönande inslag, men utgör även en betydande symbol över stadens historiska problem med dricksvattenförsörjningen. Byggnaden är åttakantig på granitgrund och däröver murad med kalksten och tegel. De två vattenkastarna är utformade som lejonhuvud. Idag finns bara rester (infästningar) kvar av den järnstång som användes för att pumpa upp vattnet. 1904 flyttades Brunnshuset till annan plats eftersom militären (flottan) ansåg att placeringen på Alamedan skymde utsikten mot Kungsbron. Senare, 1954, återfördes dock byggnaden till sitt ursprungliga läge.
Under renoveringen har hela byggnaden rengjorts från påväxt av bland annat alger. Skador på fasadputsen har reparerats, gjutjärnsdetaljer har befriats från rost och målats svarta. Takstommen visade sig vara närmast genomrutten och har ersatts av ny. Trädörren kommer att renoveras och målas om.
Att genom anläggande av brunnar i Karlskrona ordna dricksvattenförsörjningen visade sig dock närmast omöjligt. Tillrinningen var helt enkelt för dålig och under torrperioder sinade många brunnar. Därutöver blev brunnar förorenade av lakvatten från latriner och gödsel från alla husdjur.
En lösning på problemet fanns lyckligtvis nordost om staden, i Lyckeby på andra sidan havsfjärden och där Lyckebyån har sin mynning. Specialbyggda båtar seglades över Lyckebyfjärden och roddes sedan upp i ån fram till Kronokvarnens damm. Dessa så kallade vattenskutor hade nästan helt flatbottnat skrov med en lucka av bly i botten som kunde öppnas och båten fyllas till lagom mängd med åvatten innan luckan stängdes. Tankningen tog ungefär en timma och under denna tid kunde besättningsmännen passa på tillfället att hämta ypperligt grundvatten från Lyckeby källa, belägen cirka 500 meter från dammen.
Tillbaka till Karlskrona kunde källvattnet sedan säljas till dem som hade råd att köpa, främst högre officerare och välbemedlade borgare. Källvattnet var så uppskattat att det 1786 i Karlskrona bildades ett ordenssällskap, Pro Lantura, med syfte att »utom det oskyldiga nöje, som i vänskapens sköte njutes« vårda denna vattentillgång. År 1795 lät ordenssällskapet uppföra ett litet stenhus som skydd för källan och med en handdriven pumpinrättning så att källvattnet skulle vara lättillgängligt för alla. Så har det varit sedan dess även om den gamla pumpanordningen 1954 ersattes av en elmotordriven pump. Det gamla pumphandtaget i gjutjärn finns dock kvar på husets västra fasad.
Det ursprungliga ordenssällskapet lär ha upphört 1821, men återuppstod 1991 och har idag ett 20-tal medlemmar. Namnet, Pro Lantura, var under lång tid en kulturhistorisk gåta. Det har onekligen en latinsk aura, men det som förbryllade var att ordet »Lantura« inte finns i något latinskt lexikon. Idag är många överens om att en tolkning som gjordes under mitten av 1950-talet är den mest sannolika. Den utgår från att »Lantura« består av initialer till latinska ord och som på svenska blir: »Beskyddare av Lyckebys vattennymf, vänner till det droppande vattnet«.
Det kvadratiska huset, med sina putsade fasader, är byggt på en grund av kalksten. På den norra gaveln finns en vattenkastare i granit och under denna en vattenränna i trä med gjutjärnsbeslag. Över vattenkastaren finns en kalkstensplatta med bland annat ingraverat årtal 1795 samt initialerna E, U, D, M, T, K, W, vilka lär betyda »Enighet uppbyggde dessa murar till källans wård«.
Fasadputsen har skadats genom ristningar, klotter och putsbortfall, vilket nu har åtgärdats. Påväxt av mossa och lav har tvättats bort. Alla tidigare målade ytor har målats om. Även på insidan har lagningsarbeten och målning gjorts.
Precis som tidigare är det tillåtet för vem som helst att gratis hämta dricksvatten från Lyckeby källa. Det är emellertid inte det ursprungliga källvattnet som kommer ur kranen.
– Den gamla brunnen förorenades tyvärr av läckage från en närliggande bensinmack på 1960-talet, berättar Kenneth Johansson. Då kopplade vi istället in vatten från vårt lilla vattenverk i Afvelsgärde, ett grundvatten från samma vattenmagasin som Lyckeby källa. Efter att detta 2010 drabbades av mikrobiologisk förorening levereras numera vatten från huvudvattenverket i Lyckeby.
