Koloniområdet Brändaholm, i närheten av Karlskrona centrum, har sedan slutet av 1940-talet haft tillgång till kommunalt sommarvatten. Sedan i sommar har den lilla idyllen även kommunalt sommaravlopp. Denna lösning medför sannolikt minskade utsläpp av miljöstörande ämnen till intilliggande havsområde samtidigt som den garanterat ökar möjligheterna till betydande standardförbättringar av områdets stugor. Detta till en jämförelsevis mycket låg kostnad.
För er som aldrig besökt platsen kan nog sägas att Brändaholm är så nära bilden av en idyll man kan komma. På den lilla halvön till Dragsö, strax väster om Karlskrona centrum, ligger 45 kolonilotter med tillhörande hus och trädgårdar tätt intill varandra. Merparten av stugorna är röda med vita knutar och vita fönsterkarmar. Ett hus är målat i gul kulör. Flaggstänger tycks finnas överallt – med vimplar till vardags och flaggor alla söndagar; det senare är en mångårig tradition hos dem som då är där. Gångvägarna är likt smala gränder. Allt är väldigt charmigt. Allt är oerhört välskött.
Här, på Mångatan 3 och med strandnära läge, bor Ingrid Holm Persson och Göran Persson sedan 1996. I år är det första året med tillgång till dusch och vattenklosett. Ingrid är nyligen vald som ordförande för Dragsö koloniförening (ek för) och det är med anledning av det nyss installerade sommaravloppet vi träffas.
– Vi är verkligen jättenöjda med den här lösningen och framförallt med de entreprenörer som har markförlagt avloppsledningarna och installerat pumparna, säger Ingrid. De har varit trevliga och duktiga i dialogen med oss boende och även gjort fantastiskt fina efterarbeten till alla schakter, betonar hon.
Dusch och vattenklosett tillhör vardagen för de flesta av oss. Men för kolonilottsägarna på Brändaholm har detta alltså tidigare inte varit möjligt. Det beror på att de boende på Brändaholm är bundna till stadgarna för den ekonomiska förening de är medlemmar i och att det enligt dessa hittills inte varit tillåtet att installera dusch. I föreningens stadgar står för övrigt också att för att över huvud taget kunna bli ägare av en kolonilott på Brändaholm krävs mantalsskrivning inom Karlskrona kommun. Jo, förvisso finns här fundersamma skrivningar, men föreningens historia kan nog förklara en del. Den bildades redan 1923. Områdets historia föddes emellertid några år tidigare.
– Från början var det tänkt att plantera skog inom området sånär som på några få odlingslotter för potatis, berättar Ingrid Holm Persson. Alla var inte tillfreds med det och, sägs det, en dimmig morgon 1921 begav sig därför några män ut i båt, med byggnadsmaterial, och under loppet av en dag uppfördes en stuga här på Brändaholm. Det tog nog inte särskilt lång tid innan detta tilltag uppmärksammades, ler Ingrid.
Frågan om Brändaholms framtid kom senare att diskuterades i Karlskronas Drätselkammare. Enligt uppgift hade ordföranden för denna sympati för svartbyggarnas avsikter. Med skickligt handhavande av ordföranderollen klubbades beslutet snabbt att Brändaholm skulle bli ett koloniområde och en efterföljande begäran om votering lär ha avfärdats med kommentaren: »30 sekunder för sent«.
Efter stadens beslut bebyggdes Brändaholm relativt snabbt och 1923 hade 37 stugor uppförts. Det var då föreningen bildades. Därefter har det tillkommit ytterligare åtta stugor, den senaste under 1950-talet. Med tiden blev frågan om vattenförsörjningen allt viktigare. På Brändaholm fanns endast två grävda grundvattensbrunnar, varför kommunalt sommarvatten installerades under slutet av 1940-talet. 1945 byggdes en bro mellan Saltö och Dragsö. Under 1960-talet fick koloniområdet tillgång till elektricitet. 1998 sålde Karlskrona kommun Brändaholm till koloniföreningen, vilken alltså äger all mark medan de boende är ägare till respektive stuga och uthus.
– Vår förening kan liknas vid en bostadsrättsförening i ett hyreshus på så sätt att i vissa frågor föreningen agerar å alla kolonilottsinnehavares vägnar. Så är fallet med sommarvattnet där det är föreningen som utgör abonnent, med en enda förbindelsepunkt till det kommunala dricksvattennätet. Kostnaden för dricksvattnet fördelas solidariskt lika mellan föreningens medlemmar, berättar Ingrid Holm Persson.
Med tillgång till vatten uppstår ofrånkomligen vattenavlopp inom koloniområdet. Visserligen bara generellt BDT-avlopp och egentligen bara DT (disk och tvätt) eftersom dusch var förbjudet. Även toalettfrågan måste hanteras och i den bästa av världar hanteras denna korrekt. Även i den bästa av världar kan denna hanteras olika.
Det är nu några år sedan dåvarande VA-chefen i Karlskrona, Kenneth Johansson, under en promenad förbi koloniområdet började fundera över områdets avloppshantering.
– Jag visste ju att Brändaholm sedan länge haft kommunalt sommarvatten men frågan om områdets avloppshantering hade jag dittills inte funderat särskilt mycket på, minns Kenneth Johansson. Men när frågan väl dök upp blev svaret närmast självklart – om sommarvatten så varför inte sommaravlopp?! Jag hade då inte hört talas om något liknande, men i efterhand har jag fått veta att det någonstans på västkusten har gjorts något liknande, dock inte med kommunal VA-ansvarig som medaktör, nämner han.
Dessa funderingar slutade först med en kontakt med koloniföreningens dåvarande ordförande och senare ett möte med föreningens medlemmar. Under detta presenterade Kenneth Johansson idén om gemensamt sommaravlopp. Med tanke på att det handlar om just sommaravlopp skulle schaktkostnaden för ledningsförläggningen bli jämförelsevis låg eftersom den inte krävde frostfritt djup samt utfördes i föreningens regi. Den gemensamma satsningen skulle därutöver sannolikt innebära mängdrabatt på till exempel pumpar. Vinsterna är närmast självklara med dels ett miljöriktigt omhändertagande av avloppsvattnet, dels möjligheter till standardförbättringar med dusch och WC.
För många av mötets deltagare var frågan till en början inte särskilt prioriterad och några menade nog att de tycker att nuvarande avloppshantering fungerar alldeles utmärkt.
– Jag var en av de tveksamma, säger Göran Persson. Vi hade ju vår toalettlösning med »Separett« och jag kunde gödsla utspädd urin över våra blomplanteringar och transportera den fasta toalettfraktionen till kommunens avfallsanläggning, berättar han. Det fungerade.
– Jovisst, menar Ingrid, men i vår generation är inte ens utedass något konstigt. För barn och barnbarn däremot kan det innebära problem med det ovanliga.
Frågan om kommunalt sommaravlopp stöttes och blöttes inom föreningen och med tiden togs ett majoritetsbeslut att anta förslaget. Det innebär att föreningen, liksom tidigare med sommarvattnet, är part till kommunen som via en förbindelsepunkt transporterar avloppet från Brändaholm till det kommunala reningsverket.
– Vårt avtal med kommunen för VA-hanteringen är ungefär som för den med flerfamiljsfastighet och gemensam vattenmätare, förklarar Ingrid Holm Persson. Det finns en fast avgift för varje kolonilott och en summa förbrukningsavgifter som delas lika.
Nu undrar såklart ni läsare om vilka kostnader vi pratar om. För enbart installation av ledningar och servicer; cirka 25 000 till 30 000 kronor per fastighet. Till detta kommer sedan kostnader för ledningsdragningar inom egen mark och installation av pump och vattenklosett.
– Jag räknar med en totalkostnad för allt om cirka 70 000 kronor och tycker därmed att vi gjort stor nytta för både miljön och framtida användning av vår kolonilott, menar Göran Persson.
När det gäller tidigare principer för kostnadsfördelningen mellan föreningens medlemmar funderar Ingrid Holm Persson att kanske det nu är tid att lyfta frågan om rättvisan i det system som gäller.
– Tidigare handlade det om förbrukningsavgifter på cirka 10 kronor per kubikmeter. Nu, och efter även sommaravlopp, har den kostnaden närmast tredubblats, noterar Ingrid. Då kanske det är dags att införa vattenmätare för varje fastighet. Inget är alls bestämt i den frågan, betonar hon, bara en reflektion.
Det Ingrid avser är en kanske orättvisa i betalningsansvaret mellan de föreningsmedlemmar som bebor området väldigt ofta gentemot de föreningsmedlemmar som bebor området mera sällan. Samma frågeställning kan beröra de föreningsmedlemmar som bevattnar gräsmattor gentemot dem som inte har samma behov.
