Schaktfritt ledningsbyggande är helt klart effektivt, miljövänligt och ekonomiskt i en hel del ledningsprojekt. Ändå menar experter att utnyttjandet av metoderna är långt ifrån sin fulla potential i Sverige.
Trots att det schaktfria ledningsbyggandet, eller No dig, teknikmässigt sett är i 40-årsåldern idag menar många att metoderna används i för liten utsträckning. Det finns en stor outnyttjad potential, även om det ser olika ut för olika ledningsägare i landet.
– Väldigt få kommuner använder No dig i daglig verksamhet. Några använder metoderna väldigt mycket men många använder dem inte överhuvudtaget, säger Johan Lundberg, fristående konsult inom schaktfria metoder på Johan Lundberg AB.
Enligt Johan Lundberg är ett av branschens stora tillkortakommanden att det är relativt få metoder som används i någon större utsträckning. Att traditionellt schakta för ledningsbyggande är en metod, medan de schaktfria metoderna är ett tjugotal olika tekniker.
– Även om man gör mycket schaktfritt kan det vara så att man använder mycket flexibla foder på självfallsledningar och formpassade rör på dricksvatten och eventuellt en del styrd borrning. Man använder bara en liten del av paletten. För många är schaktfritt synonymt med strumpor eller styrd borrning, säger Johan Lundberg.
Så även om flexibla foder, eller strumpinfodring, fungerar bra i många sammanhang är alltså schaktfritt så mycket mer. Johan Lundberg menar att beställarna, ledningsägarna på kommuner och kommunala bolag, ofta är osäkra. Det kan också leda till felinvesteringar vid upphandlingar.
– Flexibla foder är generellt en bra produkt men man måste förstå olika fall och hur man dimensionerar, ha ett längre perspektiv. Det finns olikheter även på strumpor, det kan vara när det gäller tjockleken eller uppbyggnaden. Det är viktigt att inte välja för klent foder, säger Johan Lundberg.
En del kommuner har ramavtal på en schaktfri tjänst vilket ibland kan vara en fördel men behöver inte alltid vara det när det gäller att få bästa möjliga produkt till det aktuella jobbet
– Det kan upplevas som att upphandlingsproceduren krånglar till det för att få en specifik lösning, säger Johan Lundberg.
De mest underutnyttjade schaktfria metoderna anser Johan Lundberg finns inom dragning av nya ledningar. Han har själv en bakgrund hos jord- och bergborrningsföretaget Styrud men har varit fristående konsult sedan 2009.
– Nybyggnation, där finns det jättemycket att göra. Idag används till exempel styrd borrning ofta enbart för svåra passager, och mikrotunnel tror jag jättemycket på. I sin rätta miljö, om den går att räkna hem, är det en jättebra metod, säger han.
Andra metoder som borde få bättre spridning är borrning i homogent berg och rörtryckning i lera.
– Rörtryckning i lera används i Göteborgstrakten men bör spridas mer, anser Johan Lundberg.
Här är en av kärnorna i Johan Lundbergs budskap. När han håller utbildningar för ledningsägare så är oftast antalet befintliga metoder en överraskning för deltagarna. Både när det gäller renovering och nyläggning så finns det stora möjligheter, menar han.
Sedan många år finns branschorganisationen SSTT, Scandinavian Society for Trenchless Technology, där både entreprenörer, konsulter och ledningsägare är medlemmar. Syftet är att främja schaktfritt ledningsbyggande och sprida metoder. Visst pratas det mer schaktfritt idag än när organisationen startades men mycket arbete återstår.
I en jämförelse med utlandet finns mycket att ta in från andra länder. En del tillämpningar av tekniker kan säkert ifrågasättas men det är intressant att det ser ut på olika sätt om man jämför Sverige med en del andra länder i Europa och Nordamerika. I USA renoveras till exempel dricksvattenledningar med flexibla foder. Enstaka ledningssträckor har gjorts i Sverige men tillämpningen av tekniken på dricksvattensidan har inte fått någon acceptans. En annan teknik som haft svårt att få fäste är beläggning med plastmaterial, så kallad PU-liner. Här dyker också ett av VA-branschens ständiga problem upp. Avsaknaden av någon sorts godkännandelista för material i kontakt med dricksvatten. Schaktfribranschen är kanske den del av VA-området där entreprenörer och ledningsägare tydligast haft starka önskemål om att kunna få en stämpel på ett papper som säger att metoden eller materialet som ska användas är okej i dricksvattensammanhang. Johan Lundberg anser dock också att näringslivet har ett ansvar och en väg att gå här. Han tar styrd borrning som ett exempel.
– Styrd borrning är bra men användningen kan bli bättre. Idag har vi en ojämn kunskap hos entreprenörerna. Branschen behöver bli ännu bättre. Certifierade utförare borde vara ett mål, säger han och gör en jämförelse med brunnsborrarföretagen som gått igenom en stark förändring där det idag är självklart att seriösa brunnsborrare med godkänd utbildning, borrar en typgodkänd normbrunn, i samarbete med SP Certifiering utefter en kravspecificering från Sveriges Geologiska Undersökning, SGU.
– Här är BOS ett steg i rätt riktning, säger Johan Lundberg.
BOS är en nystartad organisation för företag inom schaktfritt, inom Sveriges Byggindustrier, där medlemsföretagen vill utveckla schaktfribranschen och jobba för att formalisera AMA-beskrivningar, leveransvillkor, förfrågningsunderlag och upphandlingar. BOS höll sitt första öppna möte i oktober 2016.
När det gäller framtidsutvecklingen inom området lyfter Johan Lundberg åter fram just mikrotunnel som en teknik med framtiden för sig.
– Vi har en utmaning i Norden med den hårda granitsten vi har i vår morän. Där är styrd borrning ingen bra lösning. AT-borrning är någorlunda men mikrotunnel klarar detta. Problemet är dock att dimensionen blir rätt stor. Mikrotunnel i mindre dimensioner vore toppen och kan vara på väg.
En annan lösning på granitproblemet vore om så kallad hammarborrning gick att utveckla så att den går att styra. Idag används den främst till korta sträckor, som under en väg. Hammarborrning som går att styra skulle klara betydligt mycket mer än vad som görs idag, även långa sträckor i granit. Teknik för detta finns i södra Europa men än så länge inte i Sverige.
– Det handlar mycket om att skapa efterfrågan och för att få det så måste kunskapen öka och komma in tidigare i projekten, avslutar Johan Lundberg.
Det är inte bara näringslivet inom schaktfriområdet, dit även Johan Lundberg räknas, och ledningsägare som intresserar sig för tekniken. Det finns också ett nyvaknat intresse för att arbeta för en utveckling av schaktfria metoder från annat håll. Forskning inom området ledningsnät i allmänhet och schaktfria metoder i synnerhet har varit ganska klen i Sverige men nu är det saker på gång. Maria Viklander, professor i VA-teknik vid Luleå tekniska universitet sitter i styrgruppen för kompetensnätverket Dag och nät, som initierar och genomför behovsanpassad forskning och utveckling inom områdena dagvattenkvalitet, dagvattensystem och ledningsnät. Hon håller med om att det inte arbetats så mycket från den akademiska sidan i Sverige med schaktfria tekniker.
– Det har faktiskt inte jobbats så mycket med ledningssidan överhuvudtaget. Just nu har vi ingenting igång när det gäller schaktfritt men idag finns det en del ansökningar inne och en del projekt är på gång. Det kommer att hända mer, säger Maria Viklander.
–––
Tekniker och organisationer som nämns i artikeln:
Flexibla foder – Metoden har traditionellt mest använts för självfallsledningar. Den innebär att en strumpa av väv eller filt som är impregnerad med epoxi- eller polyesterharts monteras inuti den befintliga ledningen. Monteringen görs i de flesta fall genom att strumpan vrängs på plats med hjälp av vatten eller tryckluft. Härdning sker med varmvatten, ånga eller UV-ljus/LED.
Formpassade rör – Metoden innebär ett kontinuerligt infodringsrör som passar exakt inuti den befintliga ledningen. Infodringsröret viks samman så att tvärsnittsarean blir mindre. Beroende på teknikval kan vikningen antingen göras på fabrik eller på arbetsplatsen. När röret är på plats hettas det upp under tryck, oftast med ånga, så att rörprofilen återigen blir rund.
Beläggning med plastmaterial – Metoden används i första hand för att täta hål och förbättra det invändiga korrosionsskyddet. Ledningens strukturella hållfasthet ökar i princip inte. Beläggning som sprutas på den befintliga ledningens innervägg består av epoxi, polyuretan eller polyester.
Styrd borrning – Den vanligaste borrmetoden är styrd borrning. Kan användas för att borra krokiga hål i marken. Borrhuvudet styrs från markytan. AT-borrning är en variant som klarar lite svårare jordmaterial.
Hammarborrning – En metod för borrning i homogent berg. Avvikelser på 1 – 2 procent kan uppstå då det inte är någon styrbar teknik.
Rörtryckning – Används enbart för installation av betongrör i lera, oftast grova självfallsledningar med svag lutning. Betongröret pressas framåt i leran från en tryckstation med hjälp av hydraulcylindrar. I fronten sitter en styrutrustning som anpassar tryckningen till en rak linje.
Mikrotunnel – Används för nybyggnad av grova självfallsledningar eller kulvertar, oftast av betong. Utrustningen pressas framåt från en tryckstation med hjälp av betongrör. Borrhuvudet har hårdmetalldiskar som spräcker block och stenar.
SSTT – Grundades 1989 och består idag av företag och ledningsägare i Sverige och Norge, tidigare ingick även Danmark. SSTT är en mötesplats för spridning av information mellan alla som arbetar med schaktfria metoder.
BOS – Arbetar för bättre standarder, riktlinjer, publikationer, förfrågningsunderlag och handböcker inom schaktfritt. BOS verkar inom Sveriges Byggindustrier, BI. Medlemmar är företag inom schaktfriområdet.
Dag och nät – Ett av de forskningskluster inom VA-området som bildades 2010. Dag och nät består av forskningsgruppen Stadens Vatten/ VA-teknik vid Luleå Tekniska Universitet och ett antal medlemmar som utgörs av kommuner och kommunala verksamheter, samt Svenskt Vatten. Klustret arbetar inom dagvatten- och ledningsnätområdet.
Källor: »Förnyelse av markförlagda VA-ledningar«, av Johansson, Kjellberg, Lundberg – utgiven av Scandinavia VA-teknik. BAB Rörtryckning AB (Hammarborrning).
