Driftchef Kristina Gör­ansson och driftingenjör Lars Knutsson i bygg­naden för rensgallren.

Nytt verk inuti det gamla

Cirkulation 8/16

I Ystad hade det varit många år av »lappa och laga« på det drygt 50 år gamla reningsverket. Personalen hade tappat sugen. Nu invigs ett helt nytt reningsverk, inuti det gamla skalet. Personalen har nu full kontroll på processer och styrning, till skillnad mot tidigare. Dessutom sparas mycket pengar både på kemikalie- och energiförbrukning.

Text/Tomas Carlsson

Lilla Ystad, med knappt 30 000 invånare, lyckas trots sin litenhet i söder dra till sig svenskt och internationellt intresse. De trånga gränderna och pittoreska husen besöks sommartid av många turister som vill se miljön från Henning Mankells deckarböcker om den desillusionerade kriminalkommissarien Kurt Wallander. Under flera decennier gäckade också den så kallade gryningspyromanen befolkningen i Ystad och omgivningarna med sina anlagda mordbränder, vilket flitigt rapporterats om i svenska medier.

När Sverige byggde sina reningsverk på 1960- och 1970-talet, var det ett ensidigt arbete för Östersjöns välmående. Från den polska sidan, drygt 16 mil från Ystad, vräktes föroreningar ut i decennier. Skåne och Sverige kunde ha gott samvete, åtminstone i jämförelse med sina grannar. Men de senaste 20 åren har utsläppen från den polska sidan minskat drastiskt. Inträdet i EU 2004 accelererade den utvecklingen. Längs den polska kusten har det byggts runt 400 nya reningsverk.

Nu kommer förnyelsen på den svenska sidan och det är kanske på tiden.

– Vi i Sverige har varit nöjda och nog levt lite i tron att vi varit bättre än vi är, säger Kristina Göransson, driftchef på Sjöhögs reningsverk och dessutom projektledare för den stora förnyelsen.

Det var aldrig tal om att bygga ett nytt verk på en annan plats. Sjöhögs reningsverk ligger så nära vattnet det går att komma väster om Ystad centrum, granne med kyrkogården och industriområdet. Utsikten är fin. Som fond i bakgrunden finns havets skummiga vågtoppar och Polenfärjorna som kommer och går.

Ur ekonomiskt synvinkel verkar det ha varit ett klokt beslut att inte bygga nytt. Budgeten ligger på 185 miljoner, klart mindre än vad många andra kommuner som bygger helt nytt har fått budgetera för. Det har inte heller funnits någon efterfrågan på marken för att bygga bostäder, ett tryck som andra kommuner som byggt nytt har haft.

Nu ersätts hela inkråmet i det gamla verket från 1965. Tidigare utbyggnader har skett 1974, 1980 och 1998 för rening av organisk material, samt fosfor- respektive kväverening.

– Det gamla verket fungerade dålig. Vi hade slamflykt, bräddade för mycket och hade svårt att hålla gränsvärdena för fosfor och kväve. Den teoretiska kapaciteten stämde dåligt med vad vi klarade av i verkligheten, förklarar Kristina Göransson.

Verkets ålder gjorde att arbetsmiljön inte heller alltid var den bästa. Det saknades en helhetsbild av hur allting skulle fungera tillsammans eftersom dokumentationen var bristfällig. Dessutom fick verket till stor del ställas in för hand, då det saknades automation för en hel del funktioner. Här och var tittade armeringsjärnen fram där betongen hade vittrat.

– Man började titta på utbyggnad redan 2006, men Nedraby vattenverk var mera akut och fick komma först. Det var ett stort bygge och det fanns inte resurser för två större projekt samtidigt. Men här har varit svåra sista år, så den här ombyggnaden var efterlängtad, säger Kristina Göransson.

Upphandlingen gjordes i partneringform för bästa effekt på utformningen. Det var viktigt att personalen skulle få påverka sin framtida arbetsplats och också att det blev en kunskapsöverföring mellan  driftpersonalen och entreprenören.

– Vid kväveutbyggnaden gick man bara på priset i en totalentreprenad, men det gick inte att få processen att fungera fullt ut trots en snygg teoretisk design, förklarar driftchefen.

Vid konstruktionen av verket bestämdes att titta 25 år framåt i tiden när det gäller dimensionerna för att klara avlopp från Ystad och Skurup. Det finns också många enskilda avlopp som det är tal om att ansluta. När det sker kan eventuellt två av kommunens tre små reningsverk läggas ned, först Stora Herrestad och sedan eventuellt i Kåseberga också. Det i Sövestad rustas upp.

– Vi har också tagit höjd för befolkningsökning, berättar hon.

Kapaciteten har därför ökats från tidigare 36000 pe till 52000 pe.

Hela nya verket är byggt med återanvändning av bassänger och vissa byggnader, men nästan all maskinell utrustning är utbytt. Dålig betong har lagats eller bytts. En tidigare nästan inte använd utjämningsbassäng har byggts om till biosteg med utökad denitrifikation.

Teknikvalet har fallit på beprövade metoder och processer, dels för att vara säkra på att allt skulle komma att fungera och dels för att det faktiskt fanns rejält med volymer och plats för expansion.

– Vi utgick ifrån vad vi hade och arbetade fram den optimala lösningen. Att pröva ny teknik hade bara varit för att det vore roligt för oss som arbetar här, säger Kristina Göransson.

För att ta det från början har det tillkommit en helt ny inloppsdel. Här finns det en pumpstation med dubbla pumpar och dubbla rensgaller. Tidigare lyftes vattnet med skruvar.

– Skruvarna var totalt slut och en gick också sönder på slutet, säger driftingenjören Lars Knutsson om skruvarna som var original från 1965.

Till det kommer att två bassänger som fanns redan förut har byggts om till sandfång. Tidigare användes dessa bassänger till rejektvattenrening, men detta moment sker nu istället i huvudströmmen. När allt är dubbelt blir det inte lika känsligt med underhåll. Rens och sand samlas i containrar och körs till avfallsanläggningen.

I nästa steg följer de sex bassängerna för försedimentering, som är samma som före ombyggnaden. Förändringen är att två av dessa används för högflödesbehandling. Verkets kapacitet är 3 000 kubikmeter i timmen, men allt flöde som överstiger 2 000 kubikmeter i timmen, kommer i dessa två bassänger att behandlas med kraftig förfällning med järnklorid. Detta delvis renade högflödesvatten passerar sedan förbi biosteget och går till utloppet direkt där det blandas med det vatten som passerat biosteget och de andra stegen. Eftersom det nu, till skillnad mot tidigare, saknas möjlighet till direktbräddning, blir denna design med förbiledning en säkerhet för att inget vatten går ut helt obehandlat.

I det gamla biostegets tre bassänger finns nu fördenitrifikation och de gamla mellansedimenteringsbassängerna står nu för den efterföljande nitrifikationen. Hit återförs också returslam från mellansedimenteringen senare i processen för bästa effekt på BOD-reduceringen. Ingen extern kolkälla tillsätts i detta steg, utan det räcker med den som finns i det inkommande vattnet.

Mellanpumpstationen är ombyggd med helt ny teknik. Tidigare skruvades vattnet upp i två rännor. I de två rännorna ligger nu istället kraftiga rör upp till de starka pumparna som gör det lyft som behövs för den fortsatta processen.

– Vi bytte skruvarna till pumpar för att kunna styra flödet bättre in till biosteget. Istället för att bara ta det vatten som kommer så kan de frekvensstyrda pumparna skapa jämnare flöde genom att använda pumpgropen som utjämningsvolym, förklarar Kristina Göransson.

På ett fiffigt sätt har en stor tidigare nästan oanvänd rund utjämningsbassäng fått en helt ny funktion.Här sker nu fortsatt nitrifikation och sedan efterdenitrifikation genom att en stor ring har byggts i mitten. I den luftade innerbassängen sker den första delen i den biologiska processen. Vattnet går sedan ut till kransområdet av bassängen och färdas där ett helt varv för att bakterierna ska kunna slutföra nedbrytningen av nitrat till kvävgas. Här tillsätts extern kolkälla om det behövs. Före ombyggnaden skedde bara efterdenitrifikation vid verket.

Till havsfåglarnas förtjusning har det byggts två helt nya mellansedimenteringsbassänger från vilka returslam återförs till biosteget.

Sist i processen ligger tre rejält upprustade flotationsbassänger för finputsning av vattnet innan det går till utloppet och Östersjön. Före dessa bassänger tillsätts järnklorid för utfällningen av den sista fosforn för att uppnå utsläppskraven.

Slam från försedimentering, mellansedimentering, flotation blandas med externt slam från den nya mottagningsstationen innan det förtjockas och går till rötning.

Driften i de båda rötkamrarna har ändrats så att de nu körs parallellt istället för i serie som tidigare. En annan skillnad är att all överskottsgas som inte används inom verket går till fjärrvärmeverket istället för att som tidigare eldas upp i fackla.

– Det är roligt att vi fått en samverkan med Ystad Energi, säger Kristina Göransson.

Meningen är att slammet ska kunna användas som gödning för åkermark. Tidigare har det varit lite problem med tungmetallhalterna, men nu är det bättre. Det är halterna av koppar och zink som gått ned sedan ombyggda Nedraby vattenverk togs i bruk. Det nya vattnet är snällare mot ledningarna.  En extern entreprenör hämtar slamcontainrarna.

Under hela projektet har energiförbrukning varit i fokus.

– Det har vi haft med oss när vi valt storlek på pumpar, valt lyfthöjder och granskat energieffektiviteten på den maskinella utrustningen. Vid utformningen av processen har något alternativ ratats när vi sett att det blivit för mycket pumpande, berättar Kristina Göransson och tillägger:

– Energiförbrukningen har mycket med styrningen att göra. Förr var det för lite automatiserat, men nu kan vi reglera mycket mera för att få ned energiförbrukningen.

Effekten syns redan, 400 000 kronor har sparat i energi nu jämfört med innan. På sikt, men ökad belastning kanske förbrukningen blir ungefär som tidigare men de får mycket mer och bättre rening för pengarna.

Kostnaden för processkemikalier har minskat rejält jämfört med tidigare. Besparingen är runt en miljon kronor. Lite mer än en tredjedel har därmed kapats bort.

– När vi väl kommer igång och driver verket optimerat kanske vi kan spara ännu mera. De försök vi gjort att driva processen helt utan kemikalier ser bra ut, så under perioder med bra förhållande kan vi kanske vara helt utan kemikalier. Det ska vi prova de kommande åren. Men det är också något som kan komma att ändras senare när fler abonnenter kopplas på och belastningen ökar, säger Göransson.

Sedan 2013 används ett nytt övervaknings- och styrsystem. Alla underssystem har också bytts. Något underhållssystem finns inte ännu, men det pågår ett samarbete med en leverantör som jobbar mycket med livsmedelsindustrin. De har ett system för felsökning och beslutsstöd som kan komma att bli intressant för reningsverket i Ystad.

Riktkostnaden för entreprenaden var 135 miljoner, förutom tillståndsansökan, byggherrekostnad och upphandling. Totalbudgeten ligger på 185 miljoner och den kommer att hållas. I den ingår även ny verkstad, laboratorium samt upprustning och tillbyggnad av personalbyggnaden. Finansieringen sker med lån och höjd VA-taxa i kommunen.

Den femte februari blir det slutbesiktning av reningsverket som ger de nio personerna i personalen nya möjligheter och en bra arbetsmiljö.

– Det här en enorm kick, en nystart. Vi har kunnig och engagerad personal, men vi har varit frustrerade över att tidigare fått jobba med att släcka bränder, akut underhåll. Nu får vi en anläggning vi kan arbeta med för att göra bättre och bättre, säger Kristina Göransson nöjt.

Då ska verket klara de nya kraven. Kvävehalten minskar från 15 till 10 milligram per liter. Därmed reduceras utsläppet med ungefär 30 ton per år. Fosforutsläppen minskar från 0,5 till 0,3 milligram per liter och den årliga reduktionen blir då 1,2 ton. Riktvärdet för BOD blir 8 milligram per liter.

Många andra kommuner och aktörer inom VA-området har visat nyfikenhet och diskuterat eller kommit på besök till Ystads nybygge i det gamla skalet.

Nyligen klubbades en ny VA-plan för Ystad som ska gälla fram till 2030. I den konstateras först att investeringarna i Nedraby och Sjöhög säkrat VA-försörjningen långsiktigt.

Ledningsnätet är nästa stora projekt och planen är att öka förnyelsetakten drastiskt. Ystad har liksom många andra kommuner släpat efter med förnyelse av sitt 270 kilometer långa ledningsnät för avloppsvatten. Styrningen av pumpar i pumpstationer är ålderdomlig, men ska också förbättras.

I planen finns också ambitionen att minska mängden ovidkommande vatten, som inläckage och dagvatten, för att spara energi och öka ledningsnätets kapacitet. Efter kartläggning, kostnadsberäkning och prioritering beslutas vad som ska göras och när.

VA-enheten har för avsikt att upprätta en plan för sanering av tillskottvatten. Planen ska redo­visa mängderna av tillskottsvatten och dess härkomst för mindre tillrinningsområ­den, hur områdena prioriteras, vilka åtgärder som behöver genomföras,beräknade kostnader och när de avses genomföras.

I planen diskuteras också vad som kan göras med de tre mindre reningsverk som också finns i kommunen.

Meningen är också att öka informationen till allmänheten om VA-verksamheten, något det blir tid till nu när projektet med avloppsreningsverket avslutas.

Arbetet med att hitta och stoppa olämpliga utsläppskällor nämns också och det lutar åt att använda samma metoder som i grannkommunen Trelleborg, som Cirkulation har berättat om.

Ganska ingående diskuteras också hur bostäder med dålig VA-lösning eller så kallade enskilda avlopp ska kunna kopplas till det allmänna av­loppsnätet.