En container innehållandes en pilotanläggning för membranrening av dricksvatten har fraktats kors och tvärs över Gotland. När anläggningen i sommar hamnar på Fårö är det den femte vattentäkten som testas. Robusthet och en vilja att skapa en enkel dricksvattenförsörjning är drivkraften.
Tänk dig att jobba isolerad på en ö mitt ute i havet. Det går inte att lita på att grannkommuner kan rycka in och hjälpa till med något. Där finns ingen redundans att hämta. Elförsörjningen kan vara svajig. Dessutom består ön av kalksten med ett tunt jordlager. Slukhål i marken gör att regnvatten ibland kan vara nere i grundvattnet på några få dagar. Du tänker på ett sommarparadis. Du tänker på Gotland.
– Vi har brist på riktigt bra råvatten. Vi har det vi har på ön att röra oss med. Tillgången möter inte alltid efterfrågan. Även på Gotland finns en urbanisering. Till det kommer att på årsbasis har vi en utmaning med den höga efterfrågan på vatten under sommaren. Vi lever ju på turismen i mångt och mycket, berättar Lars Westerlund, VA-ingenjör, på den enhet hos Region Gotland som utvecklar VA-verken.
Ett riktmärke i Region Gotlands strategi för dricksvattenförsörjningen är att använda råvatten som ger en så enkel vattenreningsprocess som möjligt och att det ska vara en robust försörjning, med möjlighet till redundans.
– Med det menar vi att all försörjning av dricksvatten i första hand ska baseras på sötvatten som råvattenkälla. Om det inte är möjligt ska havsvatten användas, helst tillsammans med uppblandning med sötvatten, säger Lars.
Trots att ett par avsaltningsverk är igång på ön finns det också en insikt om att större avsaltningsverk kan vara sårbara. Lars konstaterar att Region Gotland backat lite där.
– Med redundans menar vi, att vi måste se till att ha försörjningen helt i vårt eget system och måste klara oss själva. Det är en av anledningarna till att vi släpar runt på containern. Det ger oss en möjlighet att ta hand om så mycket sötvatten som möjligt, utvecklar Lars.
De VA-ansvariga på Region Gotland har många små driftområden spridda över ön. Gotland har tidigare bestått av ett stort antal kommuner bildade kring kyrkbyar. År 1952 minskades antalet till tolv storkommuner på ön tillsammans med Visby stad och Slite köping. Först vid kommunreformen 1971 blev hela Gotland en kommun.
– Och vid kommunsammanslagningarna har VA-verksamhetsområdena blivit kvar. Det är en av våra förutsättningar, berättar Lars.
Tillväxten är ganska stor om än lite ojämnt fördelad.
– Mycket av expansionen är sommarhus. De bygger helst utefter kusten och vill ha kvällssol. Det ger en stor expansion på västkusten och runt Visby, säger Lars och tillägger att han också skulle ha byggt ett sommarhus i det läget.
Problemet med att få fram tillräcklig vattenförsörjning har blivit uppenbar först under 2000-talet. En lösning är att gå tillbaka till gamla råvattentäkter, sådana som identifierats men aldrig tagits i bruk, sådana som ställts av och sedan naturligtvis också att vässa behandlingen på en del befintliga verk.
I ett samarbete med filtreringsföretaget Ramson har Region Gotland använt sig av en flyttbar pilotanläggning under flera år. I en container finns ett mikrofilter som förbehandling samt ultrafilter med möjlighet till flockning direkt på filtren.
– Det är ett ultrafilter som befinner sig på gränsen till nano, en tätare form av ultrafilter av märket Zee-Weed 1 500, som jobbar enligt utifrån-och-in-principen. De har ett membran som är lite unikt. Det är väldigt robust och vi kan mikroflocka på det. Vi samlar in råvattnet i en balja i containern där vi kan tillsätta flockningsmedel för att flocka ihop organiska ämnen så att det är lättare att stoppa dem i membranen, säger Lars.
Ett krav har varit att anläggningen är uppbyggd i rostfritt. Återigen handlar det om vikten av att ha egen kontroll och kunna lösa problem själva. Region Gotland har en egen VA-verkstad som kan laga rostfritt.
– Arbetet ihop med Ramson har varit en utvecklingsresa både för oss och för dem. De har befunnit sig i filtreringsvärlden sedan 60-talet egentligen. För några år sedan började de gå in i membranvärlden. De har haft sina leverantörers Suez’ experter som varit med även ute i fält och prövat, säger Lars.
I strategin är enkelheten viktig. Att om möjligt välja ultrafilter i så lång utsträckning som möjligt. Med flockningsmöjligheten går det att välja ultrafilter lite längre innan man går över till nanofiltrering.
– Det är täta nanofilter vi vill välja bort för då måste vi återställa parametrar på vattnet, så som hårdhet och alkalinitet efter rening, säger Lars.
Försöken har varit möjliga tack vare att Region Gotland först hyrt anläggningen genom att följa upphandling inom LUF. När summan översteg en miljon kronor var lösningen en ny förfrågan inom LOU.
– Nu har konsulten, det är Sweco som hjälpt oss hittills, fått ta över projektet när vi inte längre kan fortsätta. Vi använder också Sinfra, Svensk Inköpscentral för Infrastruktur, som upprättar ramavtal med leverantörer. Där finns leverantörer och konsulter så att man kan ropa av därifrån också, och då ligger konsultfirman där, förklarar Lars.
De första försöken genomfördes i Lojsta någon halvmil norr om Hemse. Där finns en stor karstbildning där det provpumpades på 90-talet. Av olika anledningar avblåstes projektet men vattenföringen var hög. Därför fanns det nu skäl att försöka igen.
– Det var rätt höga färgtal och jordbakterier i vattnet. Vi började 2017 med försöken och utvärderade metoden. Med mikroflock plockade vi färg och allt annat vi behövde ta, och kunde samtidigt behålla hårdheten, säger Lars.
Trots att det var ett ganska svårt råvatten kunde de tillgodogöra sig 90 procent av vattnet. Problemet i Lojsta är att det inte finns någonstans att släppa rejektet; det finns inget avlopp utbyggt.
– Då gjorde vi ett försök att rena rejektet en gång till i en separat anläggning. För att koncentrera upp det ytterligare och lagra i en tank, säger Lars.
Nu pågår en tillståndsprocess med länsstyrelsen för Lojsta där bland annat frågor om naturskydd ska lösas. Sedan ska de lovande försöken fortsätta.
Från Lojsta rullade containern till ytvattenverket i Tingstäde. Ett fällningsverk från 1974 med traditionell fällning, sedimentering, koltillsats och sandfilter samt UV-ljus och klor. Verket klarar idag inte alltid COD-halten, och får anmärkningar då och då.
– I försöket använde vi flockningen i containern ändå eftersom det var enklast att ta in råvattnet direkt. I efterhand hade det varit bra att låta de försöken pågå lite längre så att vi också hade kunnat använda vår befintliga flockning som har längre kontakttid. Inne i containern blir det bara några minuters kontakttid, säger Lars.
Den tredje omgången råvattenförsök gjordes i Vibble, söder om Visby. Där finns en täkt som lades ner på 90-talet sedan man fått in mikroorganismer och svår påväxt i en reservoar efter en misslyckad automatisering. Vid tillfället fanns inte så stort behov av vatten och det slutade med att man stängde hela vattenverket. Vattendomen gick ut 2007 men nu är Region Gotland tillbaka med ny teknik.
– Råvattnet är väldigt bra. Det finns lite mikroorganismer i råvattnet men inga andra problem. Vi har till och med distribuerat vatten från containern ut på nätet, efter försöken 2018 med jättebra resultat. Vi har redan skyddsområde så nu har vi jobbat på den andra biten med vattendomen. Vi har haft samråd och kommer att söka för ett nytt uttag. Försöken gav de resultaten som vi behöver för att vara beredda. Det sparar tid att ha klart processen när vi vill komma igång, säger Lars nöjd.
Nästa anhalt för den rullande pilotanläggningen blev Klintebys, öster om Klintehamn. Där finns idag ett äldre ultrafiltermembran men processen har inte fungerat bra. Även här är det höga färgtal och humus i grundvattnet, speciellt på sensommaren när det regnar
– Vi satte in det här filtret som bara är lite tightare, och vilken skillnad. Vi klarade oss utan flockning, även om flockning ger ännu bättre resultat. Lösningen blev att vi kan koppla på flockningen tillfälligt under perioder då råvattnet är sämre. Det fungerar bra med direktfällning i en råvattenbassäng, säger Lars.
I år kommer en helt ny vattentäkt på Fårö att testas. Det blir också ett återbesök i Tingstäde.
– Ansökningshandlingar för Fårö ligger inne. SGU och länsstyrelsen är positiva. Fårö har vattenbrist men nu ska vi slå ihop vår befintliga täkt med den nya täkten och kommer då att få att ett bättre vatten än idag, säger Lars.
Det som behövs där att hitta rätt i nivåerna med det nya råvattnet. De försöken ska göras i sommar.
Redan i mitten av mars blir det dock återbesök i Tingstäde.
– Vi ska testa att plocka på ett membransteg efter verkets bassänger. Då ska vi också testa ett öppet nanofilter som ligger i början av nano-spektrat och som kan plocka lite mer så att vi får mer marginal. Det kommer att bli väldigt spännande, avslutar Lars.
