Begränsade mängder vatten, en sprickrik berggrund med tunna jordlager och bekämpningsmedel i grundvattnet är några av vattenutmaningarna på Gotland.
Särskilt problematisk är vattenförsörjningen till Visby, med 28 000 invånare. En fjärdedel av stadens vatten hämtas från fyra brunnar i Skogsholm, cirka tre kilometer nordväst om Visby.
När Bingeby vattenverk på Gotland var nybyggt 2008 var Cirkulation där på besök (nummer 4/08). Nu har vi gjort ett återbesök för diskutera vattenförsörjningen på ön och för att se hur det gått för vattenverket som bland annat är designat för att ta hand om rester av bekämpningsmedel. Flera av teknikerna som används har blivit mer omtalade under de senaste åren, bland annat biologiskt aktiva kolfilter och ozonbehandling.
– Det har varit problem med Skogsholmstäkten enda sedan den började användas på 1950-talet. Dålig smak, färg, hög grumlighet och mikroorganismer har varit återkommande problem, säger Jonas Aaw, VA-chef inom Region Gotland.
I slutet av 1990-talet upptäcktes rester av bekämpningsmedlet Bentazon i vatten från Skogsholm.
– Vi insåg att det här går inte längre. Vi var ofta nära gränsen för otjänligt vatten och det var närmast av rent akademisk natur om vattnet skulle klassas som otjänligt eller inte. Upptäckten av bekämpningsmedelsrester var droppen som fick bägaren att rinna över, säger Jonas Aaw.
– De flesta hade nog bytt vattentäkt, men det kunde vi inte göra för vi hade inget annat vatten och det har vi fortfarande inte, säger Susanne Pettersson, driftschef för vattenverken på Gotland. Istället inledde dåvarande Gotlands kommun år 2003 pilotförsök för att hitta metoder där bekämpningsmedel kunde avlägsnas ur vatten från Skogsholm. Målsättningen var samtidigt att hitta reningsmetoder som inte innebar stora vattenförluster.
– Om vi hade haft mycket vatten hade vi valt membranteknik, men det hade kunnat innebära vattenförluster på mellan 20 och 25 procent, säger Jonas Aaw. Beslutet blev istället att anlägga ett nytt vattenverk där oxidering med ozon, biologiskt aktiva kolfilter, UV-desinfektion och dosering av färdigberedd monokloramin kombinerades.
– Vi hade gjort omfattande pilotförsök. Vi visste att det här skulle fungera. Det här var ingen konsultprodukt. Vi fick kombinera olika typer av teknik på grund av de problem vi hade med vattnet från Skogsholm, säger Jonas Aaw, medan han och Susanne Pettersson visar runt i Bingeby vattenverk som togs i drift 2008.
Ytterligare en utmaning med Skogsholm är att att vattenflödet snabbt kan variera från mellan 20 kubikmeter per timme till 120 kubikmeter per timme. Delvis för att möta dessa variationer pumpas vatten från Visbys övriga fyra vattentäkter kontinuerligt till Bingeby vattenverk. Det är dock bara Skogsholmsvattnet som måste behandlas med ozon, kolfilter och UV vid Bingeby vattenverk. Produktionen är inställd på 120 kubikmeter per timme för att skapa en stabil process, men verket är byggt för en kapacitet av 150 kubikmeter per timme.
Två ozongeneratorer svarar för framställningen av det ozon som tillförs inkommande vatten från Skogsholm i två olika steg. I den första steget tillförs 60 procent av ozondosen och i den andra resterande 40 procent.
– Ozon är blint och oxiderar allt. I oxidationsprocessen skapar vi förutsättningar för mikroorganismer att blomma i kolfiltren, säger Jonas Aaw.
Fyra kolfilter med bituminöst kolgranulat, placerade i fyra olika bassänger, svarar för det processteg som följer efter oxideringsbassängerna. Kolfiltren är placerade i två filterlinjer som är parallellkopplade.
– Anledningen till att vi har kolfilter är att aktivt kol absorberar eventuella bekämpningsmedelsrester och är en utmärkt miljö för mikroorganismernas tillväxt. Det är bättre att de växer här än ute i ledningsnätet, säger Jonas Aaw. Varje bassäng med kolfilter rymmer 7,5 kubikmeter kol och uppehållstiden för genomströmmande vatten i en bassäng är mellan 20 och 30 minuter. En gång per vecka rengörs filtren genom backspolning.
Kolfilter behöver reaktiveras regelbundet, det sker externt genom att kolet hettas upp en i syrefri miljö. Kolfiltren vid Bingeby vattenverk reaktiverades för första gången 2014.
– Vid reaktiveringen gjordes bedömningen att denna åtgärd hade kunnat vänta ytterligare ett par år, säger Susanne Pettersson.
Flertalet indikatororganismer har påträffats i vatten från Skogsholm. Varken ozonbehandling eller kolfilter är en garanti för att alla alltid slagits ut. Därför behandlas vattnet också med UV-ljus.
I ett sista steg före leverans till ledningsnätet tillsätts också monokloramin till allt utgående vatten för att få en desinfektion i ledningsnätet.
Jonas Aaw och Susanne Pettersson anser att Bingebyverket fungerat som det var tänkt när verket byggdes. Bentazon förekommer fortfarande i inkommande vatten, men inga rester av bekämpningsmedel har hittills uppmätts i vatten som levereras till ledningsnätet.
– Kvaliteten mot kund är mer stabil idag för att vi blandar vatten från olika vattentäkter. Tidigare fick olika stadsdelar vatten från olika täkter, säger Susanne Pettersson.
Cirkulation frågar Jonas Aaw och Susanne Pettersson om det finns några lärdomar från de år Bingebyverket varit i drift som kan vara värdefulla för dem som överväger att bygga liknande anläggningar?
Jonas Aaw första rekommendation är att göra egna försök som utgår ifrån rådande vattensammansättning och förutsättningar i det område där vattnet ska hämtas. Jonas Aaw minns samtidigt det haveri som inträffade cirka ett år efter det att Bingebyverket togs i drift.
– Det var ett misstag att ha ozongeneratorerna i källaren. De slogs ut när det blev översvämning efter att en metallkoppling brast. Ozongeneratorerna borde ha varit placerade i samma plan som resten av anläggningen, säger Jonas Aaw. Orsaken till haveriet är inte helt klarlagd, men misstänks ha varit återkommande strömavbrott vid pumpstationerna i Skogsholm, vilket kan ha gett upphov till en trycksmäll i rörledningssystemet. Övervakningen av pumparna i Skogsholm har sedan dess förbättrats.
Jonas Aaw och Susanne Pettersson ser fortsatt stora utmaningar med vattenförsörjningen på Gotland. Idag överväger Region Gotland satsningar på avsaltningsanläggningar.
– Region Gotland har en vision om att vi ska nå 65 000 invånare men vi har inte mer vatten, det är skälet till att avsaltningsanläggningar diskuteras, säger Susanne Pettersson och får medhåll av Jonas Aaw.
– Vi har försökt i 30 – 40 år att hitta mer vatten och det har vi inte gjort, säger Jonas Aaw.
Trots att ledningsnätet på Gotland byggts ut under senare år och antalet abonnenter av kommunalt vatten ökat, har dygnsförbrukningen av vatten per person inte stigit utan ligger kvar omkring 160 liter per person och dygn. Susanne Pettersson och Jonas Aaw lyfter fram både satsningar för att minska läckaget i ledningsnätet samt ett ökat antal snålspolande toaletter och tvättmaskiner med lägre vattenförbrukning som bidragande till detta. De anser också att det finns en medvetenhet bland allmänheten på Gotland om vattenproblematiken.
– Det finns en förståelse bland människor på Gotland för vattensituationen. Om vi inför bevattningsförbud minskar dygnsförbrukningen med en gång. Innan ett bevattningsförbud kan förbrukningen vara mellan 10 000 och 11 000 kubikmeter per dygn, men den kan därefter snabbt minska med 1 500 kubikmeter. Folk är väldigt disciplinerade, säger Susanne Pettersson.
